Ramundberget till Storulvån - mitt soloäventyr

Datum: 25/7-30/7 2014
Sträcka: 82 km

Fredag: Uppsala - Ljusdal - Sveg - Funäsdalen - Ramundberget

Tåg, buss och mer buss, på en av årets varmaste dagar begav Valle och jag mig i väg mot Ramundberget och vår fjällvandring. Valle hittade en klappvänlig medresenär på tåget och bussarna var nästan tomma så där kunde han sova i mittgången. Den sista biten mellan Funäsdalen och Ramundberget körs med anropsstyrd buss/taxi och för 82:- fick Valle och jag skjuts av en glad Norska.

Fredag: Ramundberget - ovanför trädgränsen

Väl framme i Ramundberget efter 9,5 timmars restid, hängde vi på oss väskorna och efter att Valle fått ett litet snabbdopp i Ljusnan begav vi oss upp för berget. 29 grader varmt, vindstilla och mycket broms gjorde stigningen på 210m/2,2 km till en inte helt angenäm vandring. Men ovanför trädgränsen, var det desto härligare, varmt, med en behaglig bris och utsikt mot Skarsfjällen. Vi vandrade i ungefär en timma innan vi slog läger för natten.

Frukostvy mot Skarsfjällen

Frukostvy mot Skarsfjällen

Lördag - till Fältjägarstugan

Varmt!
Vi plockade i hop tält och packning innan vi njöt av frukost med utsikt över Skarsfjällen. Där efter begav vi oss mot Fältjägarstugan. Det var väldigt varmt och vi Svaaletjhke vindskyddet gömde vi oss tacksamt i skuggan ett tag innan vi fortsatte i solskenet, inte ett moln på himlen eller en vindpust på hela vandringen. Det märks att det varit varmt ett bra tag, det fanns inte ett vattendrag som inte gick att gå torrskodd över - om man ville...

Väl framme vid fältjägaren stod det klart att det var för varmt att fortsätta, så vi valde att stanna kvar över dagen och natten. Vi fick säkerhetsrummet för oss själva, men en trevlig familj till grannar i rummet bredvid. Efter en trevlig middag tillsammans utanför stugan blev det ett snabbt bad i den 22-gradiga fjällsjö som ligger nedanför stugan innan ovädret kom.

Nästan framme vid Fältjägaren

Nästan framme vid Fältjägaren


Det var ett riktigt stort åskväder som snabbt drog in, från att ha ätit middag i strålande sol, blev det mörkt på några minuter och när fronten kom nära så skedde allt riktigt fort. Starka vindar, regn och blixtnedslag runt omkring stugan som fortsatte i flera timmar innan det försvann bort mot Norge. Tur att Valle inte är åsk/skotträdd - han bara rullade ihop sig och började snarka.

Söndag, Fältjägarstugan till Helags och vidare mot Miesehtjhake

Efter att ha kollat väderprognosen och sett att söndagen skulle bli ungefär lika varm som lördagen och på måndagen skulle det bli riktigt dåligt väder, valde jag att ändra färdväg. Istället för att gå längs Sylsjön bort mot Norska gränsen och sedan ta Ekorrdörren upp mot Sylarna, valde vi att ta raka vägen mot Helags fjällstation. 
Det var väldigt mäktigt att närma sig Helags från sydöstra sidan och Valle som hade lärt sig att man kunde bada i alla små fjällsjöar stannade så fort han hittade en lagom stor sjö att simma i.

Valle i en av de större sjöar vi hittade söder om Helags

Valle i en av de större sjöar vi hittade söder om Helags

Helagsglaciären

Helagsglaciären

Vi stannade till på fjällstationen några timmar, för att vänta ut regnet vi hade haft i ryggen ett tag. Om man betalar en dagavgift på 50:-/40:- så får man tillgång till kök, toaletter mm på fjällstationerna/stugorna. Så vi passade på att laga vår middag medans vi väntade på regnet, när vi var färdigätna hade det klarnat upp och vi gav oss i väg i riktning mot Sylarna. Knappt hade vi kommit 1 km innan regnet kom, så det blev till att fortsätta en timme i spöregn och hårda vindar (tur att vi hade medvind) innan det klarnade upp och åter blev soligt och varmt.

Utskikt från tältet vid Handölan

Utskikt från tältet vid Handölan

Vi tältade ca 1 km från Miesehtjhke vindskydd, strax efter att Valle med lätthet tagit sig över den höga bron som gick över Handölan.

Högbon som Valle ville springa fram och tillbaka över

Högbon som Valle ville springa fram och tillbaka över

Måndag, till Sylarnas fjällstation

Längs Handölan med utsikt mot Sylarna och Ekorrdörren  

Längs Handölan med utsikt mot Sylarna och Ekorrdörren

 

Mygg, mygg, mer mygg och så lite broms satte fart på oss när vi klev ur tältet på morgonen efter. Snabb nerpackning av tältet, på med myggmedel på hund och matte, så knatade vi raskt förbi vindskyddet och vidare upp på lite högre höjd. Efter ca 2 timmars vandring var i tillräckligt högt upp för att kunna sätta oss ner en liten stund och ta en paus.





Väl uppe på baksidan av Herrklumpen, precis vid Pojktjärn, mötte vi några vandrare som hade gått sträckan dagen innan och de rekommenderade att vi skulle följa vinterleden runt Herrklumpen istället för att gå över mellan Herr och Fruntimmersklumpen. En något längre vandring och lite blötare, men det var helt klart värt den extra kilometern och den steniga leden för att få se utsikten över tempeldalen och sylmassivet.

Sylmassivet

Sylmassivet

Vi blev kvar på Sylarnas fjällstation, matte behövde fotvård, och vi hade tur och fick den sista hundbädden!
Det var en intressant upplevelse att sova i ett rum med 3 okända personer och 3 okända hundar. Det bästa var hur duktig Valle var, han hade inga problem med att vara i buren, lade sig snabbt tillrätta och sov om jag lämnade honom en stund. 

Aldrig ensam

Aldrig ensam

Tisdag, Sylarna till Blåhammaren och en bit till

- Aldrig ensam

Efter att ha vandrat hela dagar utan att stöta på mer än 2-3 personer/dag blev vandringen till Blåhammaren väldigt annorlunda. Inte någon gång under hela vandringen var jag så långt bort att jag inte såg några andra vandrare, antingen framför eller bakom mig.

Valle hade supertempo under morgonen, vi knatade på de första 9 kilometerna på knappt 3 timmar, det märks att klövjeväskan har blivit lättare.

Efter att vi passerat Enkälen blev det dock värre, endast stigning hela vägen upp mot Blåhammaren och på grund av att sommaren varit så varm var så gott som alla vattendrag uttorkade. Den litern vatten jag tog med mig från Enkälen räckte inte länge till Valle och mig. Till slut hittade Valle dock en bäck han valde att lägga sig i och stannade kvar där i drygt 15 minuter innan han ville fortsätta. 

Valle vilar i bäcken

Valle vilar i bäcken

Väl uppe på Blåhammaren blev det ett tuggben till Valle och en Pilgrims Bärnsten till mig. Vi satt och njöt ute i solen ett bra tag, tittade på utsikten, människorna och den ensamma renen som sprang fram och tillbaka några gånger innan den försvann.
Vi gömde oss för regnet en stund i hallen innan vi vid middagstid begav oss i väg och lämnade alla människor efter oss - nu var fjället vårt igen (åtminstonne till nästa morgon)

Onsdag, till Storulvåns fjällstation

Nattens tältplats var den bästa på hela vandringen, fortfarande högt upp hade vi utsikt över Snasahögarna, Ulvåtjärn och långt bort skymtade jag Sylarna.

Utsikt från tältet sista natten

Utsikt från tältet sista natten


Natten var blåsig och efter en kontroll av väderleksrapporten valde jag att inte gå in i molnen som täckte bergen jag skulle gå över och gick istället till Storulvåns Fjällstation.

Där molnen är, hade jag tänkt att vandra

Där molnen är, hade jag tänkt att vandra

Valle på spången

Valle på spången

Vandringen ner till Storulvån gick lätt och snabbt, vi var där vid 11.30, efter bara lite drygt 2,5 timmars vandring. Vi fick vänta lite på att få tillträde till rummet (som vi fick ha för oss själva) och passade på att ta en promenad ner till hängbron som går över Handölan en dryg kilometer från Fjällstationen. Jag ville testa om Valle gick över den, för två år sedan fick vi nästan bära honom över, denna gång gick det utan problem!

 

 

Vi sov gott sista natten innan vi tidigt på morgonen tog en transferbuss ner till Duved för att sedan ta tåget ner till Östersund.

Tidig morgon

Tidig morgon

När vi gav oss av hemifrån hade jag drygt 18 kg på ryggen och Valle hade 5,5kg i sin klövjeväska. Det var lite småtungt den första dagen, men där efter gick det bra. Det som slog mig var hur mycket lättare det var att gå denna gång jämfört med 2012, då hade jag 20+ kilo i väskan och själv bar jag på 15kg extra. Det gör skillnad att få ner vikten.

Denna gång har jag även vandrat i ett par tunna walkingskor istället för kängor, detta var ett lyft, fötterna har inte blivit för varma, knappt några problem med skoskav och mycket lätt att gå och balansera när det har behövts. Skorna är snabbtorkande, så när jag behövt/velat vada så har skorna och de tunna yllestrumporna torkat snabbt igen. På kommande sommarvandringar blir det troligtvis denna typ av skor igen.

Det har varit en häftig upplevelse och vandring, något jag definitivt kommer att göra igen, nästa gång blir det dock lite fler tältnätter.