Ramundberget till Storulvån - mitt soloäventyr

Datum: 25/7-30/7 2014
Sträcka: 82 km

Fredag: Uppsala - Ljusdal - Sveg - Funäsdalen - Ramundberget

Tåg, buss och mer buss, på en av årets varmaste dagar begav Valle och jag mig i väg mot Ramundberget och vår fjällvandring. Valle hittade en klappvänlig medresenär på tåget och bussarna var nästan tomma så där kunde han sova i mittgången. Den sista biten mellan Funäsdalen och Ramundberget körs med anropsstyrd buss/taxi och för 82:- fick Valle och jag skjuts av en glad Norska.

Fredag: Ramundberget - ovanför trädgränsen

Väl framme i Ramundberget efter 9,5 timmars restid, hängde vi på oss väskorna och efter att Valle fått ett litet snabbdopp i Ljusnan begav vi oss upp för berget. 29 grader varmt, vindstilla och mycket broms gjorde stigningen på 210m/2,2 km till en inte helt angenäm vandring. Men ovanför trädgränsen, var det desto härligare, varmt, med en behaglig bris och utsikt mot Skarsfjällen. Vi vandrade i ungefär en timma innan vi slog läger för natten.

Frukostvy mot Skarsfjällen

Frukostvy mot Skarsfjällen

Lördag - till Fältjägarstugan

Varmt!
Vi plockade i hop tält och packning innan vi njöt av frukost med utsikt över Skarsfjällen. Där efter begav vi oss mot Fältjägarstugan. Det var väldigt varmt och vi Svaaletjhke vindskyddet gömde vi oss tacksamt i skuggan ett tag innan vi fortsatte i solskenet, inte ett moln på himlen eller en vindpust på hela vandringen. Det märks att det varit varmt ett bra tag, det fanns inte ett vattendrag som inte gick att gå torrskodd över - om man ville...

Väl framme vid fältjägaren stod det klart att det var för varmt att fortsätta, så vi valde att stanna kvar över dagen och natten. Vi fick säkerhetsrummet för oss själva, men en trevlig familj till grannar i rummet bredvid. Efter en trevlig middag tillsammans utanför stugan blev det ett snabbt bad i den 22-gradiga fjällsjö som ligger nedanför stugan innan ovädret kom.

Nästan framme vid Fältjägaren

Nästan framme vid Fältjägaren


Det var ett riktigt stort åskväder som snabbt drog in, från att ha ätit middag i strålande sol, blev det mörkt på några minuter och när fronten kom nära så skedde allt riktigt fort. Starka vindar, regn och blixtnedslag runt omkring stugan som fortsatte i flera timmar innan det försvann bort mot Norge. Tur att Valle inte är åsk/skotträdd - han bara rullade ihop sig och började snarka.

Söndag, Fältjägarstugan till Helags och vidare mot Miesehtjhake

Efter att ha kollat väderprognosen och sett att söndagen skulle bli ungefär lika varm som lördagen och på måndagen skulle det bli riktigt dåligt väder, valde jag att ändra färdväg. Istället för att gå längs Sylsjön bort mot Norska gränsen och sedan ta Ekorrdörren upp mot Sylarna, valde vi att ta raka vägen mot Helags fjällstation. 
Det var väldigt mäktigt att närma sig Helags från sydöstra sidan och Valle som hade lärt sig att man kunde bada i alla små fjällsjöar stannade så fort han hittade en lagom stor sjö att simma i.

Valle i en av de större sjöar vi hittade söder om Helags

Valle i en av de större sjöar vi hittade söder om Helags

Helagsglaciären

Helagsglaciären

Vi stannade till på fjällstationen några timmar, för att vänta ut regnet vi hade haft i ryggen ett tag. Om man betalar en dagavgift på 50:-/40:- så får man tillgång till kök, toaletter mm på fjällstationerna/stugorna. Så vi passade på att laga vår middag medans vi väntade på regnet, när vi var färdigätna hade det klarnat upp och vi gav oss i väg i riktning mot Sylarna. Knappt hade vi kommit 1 km innan regnet kom, så det blev till att fortsätta en timme i spöregn och hårda vindar (tur att vi hade medvind) innan det klarnade upp och åter blev soligt och varmt.

Utskikt från tältet vid Handölan

Utskikt från tältet vid Handölan

Vi tältade ca 1 km från Miesehtjhke vindskydd, strax efter att Valle med lätthet tagit sig över den höga bron som gick över Handölan.

Högbon som Valle ville springa fram och tillbaka över

Högbon som Valle ville springa fram och tillbaka över

Måndag, till Sylarnas fjällstation

Längs Handölan med utsikt mot Sylarna och Ekorrdörren  

Längs Handölan med utsikt mot Sylarna och Ekorrdörren

 

Mygg, mygg, mer mygg och så lite broms satte fart på oss när vi klev ur tältet på morgonen efter. Snabb nerpackning av tältet, på med myggmedel på hund och matte, så knatade vi raskt förbi vindskyddet och vidare upp på lite högre höjd. Efter ca 2 timmars vandring var i tillräckligt högt upp för att kunna sätta oss ner en liten stund och ta en paus.





Väl uppe på baksidan av Herrklumpen, precis vid Pojktjärn, mötte vi några vandrare som hade gått sträckan dagen innan och de rekommenderade att vi skulle följa vinterleden runt Herrklumpen istället för att gå över mellan Herr och Fruntimmersklumpen. En något längre vandring och lite blötare, men det var helt klart värt den extra kilometern och den steniga leden för att få se utsikten över tempeldalen och sylmassivet.

Sylmassivet

Sylmassivet

Vi blev kvar på Sylarnas fjällstation, matte behövde fotvård, och vi hade tur och fick den sista hundbädden!
Det var en intressant upplevelse att sova i ett rum med 3 okända personer och 3 okända hundar. Det bästa var hur duktig Valle var, han hade inga problem med att vara i buren, lade sig snabbt tillrätta och sov om jag lämnade honom en stund. 

Aldrig ensam

Aldrig ensam

Tisdag, Sylarna till Blåhammaren och en bit till

- Aldrig ensam

Efter att ha vandrat hela dagar utan att stöta på mer än 2-3 personer/dag blev vandringen till Blåhammaren väldigt annorlunda. Inte någon gång under hela vandringen var jag så långt bort att jag inte såg några andra vandrare, antingen framför eller bakom mig.

Valle hade supertempo under morgonen, vi knatade på de första 9 kilometerna på knappt 3 timmar, det märks att klövjeväskan har blivit lättare.

Efter att vi passerat Enkälen blev det dock värre, endast stigning hela vägen upp mot Blåhammaren och på grund av att sommaren varit så varm var så gott som alla vattendrag uttorkade. Den litern vatten jag tog med mig från Enkälen räckte inte länge till Valle och mig. Till slut hittade Valle dock en bäck han valde att lägga sig i och stannade kvar där i drygt 15 minuter innan han ville fortsätta. 

Valle vilar i bäcken

Valle vilar i bäcken

Väl uppe på Blåhammaren blev det ett tuggben till Valle och en Pilgrims Bärnsten till mig. Vi satt och njöt ute i solen ett bra tag, tittade på utsikten, människorna och den ensamma renen som sprang fram och tillbaka några gånger innan den försvann.
Vi gömde oss för regnet en stund i hallen innan vi vid middagstid begav oss i väg och lämnade alla människor efter oss - nu var fjället vårt igen (åtminstonne till nästa morgon)

Onsdag, till Storulvåns fjällstation

Nattens tältplats var den bästa på hela vandringen, fortfarande högt upp hade vi utsikt över Snasahögarna, Ulvåtjärn och långt bort skymtade jag Sylarna.

Utsikt från tältet sista natten

Utsikt från tältet sista natten


Natten var blåsig och efter en kontroll av väderleksrapporten valde jag att inte gå in i molnen som täckte bergen jag skulle gå över och gick istället till Storulvåns Fjällstation.

Där molnen är, hade jag tänkt att vandra

Där molnen är, hade jag tänkt att vandra

Valle på spången

Valle på spången

Vandringen ner till Storulvån gick lätt och snabbt, vi var där vid 11.30, efter bara lite drygt 2,5 timmars vandring. Vi fick vänta lite på att få tillträde till rummet (som vi fick ha för oss själva) och passade på att ta en promenad ner till hängbron som går över Handölan en dryg kilometer från Fjällstationen. Jag ville testa om Valle gick över den, för två år sedan fick vi nästan bära honom över, denna gång gick det utan problem!

 

 

Vi sov gott sista natten innan vi tidigt på morgonen tog en transferbuss ner till Duved för att sedan ta tåget ner till Östersund.

Tidig morgon

Tidig morgon

När vi gav oss av hemifrån hade jag drygt 18 kg på ryggen och Valle hade 5,5kg i sin klövjeväska. Det var lite småtungt den första dagen, men där efter gick det bra. Det som slog mig var hur mycket lättare det var att gå denna gång jämfört med 2012, då hade jag 20+ kilo i väskan och själv bar jag på 15kg extra. Det gör skillnad att få ner vikten.

Denna gång har jag även vandrat i ett par tunna walkingskor istället för kängor, detta var ett lyft, fötterna har inte blivit för varma, knappt några problem med skoskav och mycket lätt att gå och balansera när det har behövts. Skorna är snabbtorkande, så när jag behövt/velat vada så har skorna och de tunna yllestrumporna torkat snabbt igen. På kommande sommarvandringar blir det troligtvis denna typ av skor igen.

Det har varit en häftig upplevelse och vandring, något jag definitivt kommer att göra igen, nästa gång blir det dock lite fler tältnätter.

 

Gränslandet runt, solo

Datum: 2014-06-14 - 2014-06-20
Sträcka: ca 122km
Fler bilder ->

Lördag, Uppsala-Borlänge-Mora-Grövelsjön med tåg och buss, 7,5h

Den tråkiga biten av vandringen, att ta sig fram till fjället.. köpte en pocket på stationen i Uppsala som tidsfördriv, slängde den givetvis oöppnad på fjällstationen.. Bussfärden med Dalatrafik från Mora till Grövelsjön var faktiskt riktigt angenäm. Det var som mest 8 personer samtidigt på bussen, tillgång till 220V och wifi, samt en nästan 30 min paus/fika i Idre när bussen tog en lov runt Idre-fjäll.

Lördag, Grövesjön - Slagusjön

Kom fram enligt tidtabell till Grövelsjön ca 15:50, strosade runt lite i deras butik men jag hade lite mycket "spring i benen" vid det här laget så jag plockade helt enkelt fram kartan och stavarna och började knalla upp på fjället.

Var belönad första eftermiddagen med mycket fint väder, varmt med några få moln och lagom med vind. Förutom en liten stigning precis vid starten var det väldigt lättgått och flakt ända tills man kom ned i Töfsingdalens Nationalpark.

På väg ned mot sjön Hävlingen i Töfsingdalens nationalpark.

Väl nere i Töfsingdalen så började jag se bitar av stenlandskapet som Gränslandet trots allt är lite (ö)känt för. Hade egentligen bara två alternativ då det råder tältningsförbud runt Hävlingen, antingen slå läger på den anlagda platsen vid sjön, eller gå vidare ett par timmar så jag kom ut ur nationalparken och kunde slå upp tältet lite mer fritt.

Det blev alternativ nummer två, vilket antagligen var det bästa. Hittade ganska snabbt en bra plats ca en timme innan Svukusjön.

Söndag, till Rödviken vindskydd via Rogenstugorna

Sten.. sten överallt! Från Slagusjön vidare via Storrödtjänstugan fanns det gott om sten och stenblock, vinden fick upp lite fart över sjön och kylde rätt bra. Väl förbi stugan började snart lite mer våtmarker och spänger. Även om man inte direkt behövde leta för att hitta sten..

Inte alls lika varmt och trevligt väder, mestadels mulet och vinden kändes klart mer, lunchade i ett vindskydd vid Rogens södraste spets innan jag påbörjade stigningen över Tandsjövålen.

Till en början väldigt stenigt men blev snart mer lättgånget när man kom upp på kalfjället. Men när man närmade sig toppen blev vinden mer och mer kännbar, nordanvinden fick bra fart från sjön Rogen, var tvungen att klä på mig både softshell och regnjacka för att inte bli för nedkyld av vinden. Var ganska less efter ett par km motvind uppför, men utsikten över Rogen när det började vända ner igen var väl värt besväret!

Utsikt Rogen från Tandsjövålen

Efter en snabb middag vid Rogenstugorna i blåst så bestämde jag mig för att gå en bit till och hitta lägerplats en bit ifrån stugorna. Efter att ha ratat några tidiga platser helt enkelt för att jag ville gå lite mer så insåg jag rätt snabbt att det var fullständigt omöjligt att hitta ett ställe att slå upp även mitt lilla tält på. Det enda säkra alternativet var ett markerat vindskydd/tältplats vid en vik längre fram. 3.5h efter middagen kom jag äntligen fram till vindskyddet där det fanns plats för mig att slå upp tältet bredvid 2 grabbar från Nederländerna. Hade gått på rätt bra för att komma fram i vettig tid och fötterna krävde en del omvårdnad för att vara nöjda.

Måndag, till Skedbrostugan

Trots den långa vandringen dagen innan kände jag mig pigg och kom iväg redan vid 9:00. Vid vägskälet där jag ursprungligen tänkte vika av mot Norge över Reva tog jag mig en fundering. Jag hade gått snabbare än jag tänkt när jag planerade vandringen och om jag skulle vika av redan här så skulle jag kunna vara tillbaka till Grövelsjön alldeles för tidigt, så jag gick istället Nordöst mot Skedbrostugan. 

Knappt hade jag svängt av innan det började blåsa löjligt mycket motvind, terrängen blev snabbt väldigt stenig med många små morän-kullar att ta sig över. Det gick långsamt och jag kom fram till stugan tidig eftermiddag. Vinden fick upp bra fart över sjön och jag bestämde mig snabbt för att utnyttja det öppna rummet i stugan och laga min lunch inomhus idag...

Skedbrostugan.

Efter en stadig lunch och studerande av kartan så bestämde jag mig för att stanna kvar i stugan över natten och försöka komma iväg hyffsat tidigt över fjället till Norge dagen efter. Fick senare höra att det blåst åtminstone 18 m/s den dagen.. ganska glad att jag inte försökte ta mig uppför fjället med total motvind då. 

Tisdag, till Rödvollen Norge

Frukost i stugan innan avgång, vinden var helt klart lugnare på morgonen men långt ifrån beskedlig. Kom inte iväg så tidigt som jag velat men kände mig inte direkt stressad. Vinden hade vänt lite mot nordväst vilket betydde att jag gick rakt mot den när jag tog mig uppför Skedbrofjället. Det var hanterbart men jag tog varje chans jag fick att gömma mig bakom en större stenbumling för några minuters vindstilla.

Sitter en stund i lä på väg uppför Skedbrofjället.

Man kunde nästan ställa klockan efter när vinden tog i ytterligare ett snäpp mitt på dagen, så det var bara att vandra på med korta pauser för att komma ned i Norge så fort som möjligt. Det var gott om sten även där, men vid det här laget så hade jag börjat vant mig och hade slutat spela ofrivillig fotboll med varannan sten på leden. Dock var leden inte så tydligt uppmärkt på den Norska sidan och jag tappade bort den vid flera tillfällen, så småningom kom jag ned från kalfjället och den värsta blåsten. Mot middagstid kom jag en smärre chock när jag klev in i en glänta med gräsmatta! jag hade kommit fram till Rödvollen-stugorna. Efter bara sten i ett antal dagar så var det inget att fundera på, här står tältet inatt!

Onsdag, till Svukuriset Norge

Dags att ta sig söderut mot Svukuriset, en större/mer bemannad stuga då den precis som Grövelsjöns fjällstation har vägar ända fram. Fortsatt väldigt blåsigt men idag hade jag vinden i ryggen iaf. Det var vackert att gå över Falkfangarhögda, och skulle gärna tältat eller åtminstone tagit en längre paus vid någon av dom små sjöarna där, men blåsten gjorde att det egentligen inte fanns något annat alternativ än att tag sig vidare. 

På väg mot Svukuriset.

När jag kommit ned från fjället närmare Svukuriset så började det faktiskt dyka upp platser där man faktiskt skulle kunna tälta! Receptionen var öppen och jag lyxade till det med cola och sjokolade. Gick vidare en timme från stugan och utan större problem upp tältet en bit från leden i en fin fjällbjörkskog och njöt av min sjokolade.

Torsdag, tillbaka till Sverige via Sylen, sista natten på fjället.

Gissa vad, det blåser fortfarande! Var som vanligt lugnare fram tills mitt på dagen, extra kyligt blev det vid Sylen-sjön då den fick extra fart och fick med lite extra kall luft från sjön. Fick ett ryck och tog mig uppför Sylvola, inte den högsta toppen på långa vägar men fin utsikt åt alla håll.

Ensam är stark?

Tog mig ned till Ryvang vid Grövelsjöns norra strand och stannade en stund för middag och kraft. Behövde egentligen inte gå längre då det skulle räcka långt att komma fram till Grövelsjön på Fredag eftermiddag, men jag bestämde mig för att gå vidare och försöka hitta lägerplats några timmar från slutdestinationen. Fick för mig att man skulle kunna få lite lä från vinden på Sjöhöjdens södra sida och faktiskt kunna tälta på fjället för en gångs skull.

Så mycket lä blev det inte, men iaf en mindre sänka som gjorde att jag slapp en del av vinden, dock ett bra test att sätta upp tältet i dom förhållandena.

Fredag, tillbaka till Grövelsjön, midsommar-lunch!

Hade blåst rätt bra på natten, men tydligen hade jag lyckats satt fast tältpinnarna ordentligt och det fungerade bra trots  rätt hårda vindbyar.  Slöade rätt länge i tältet, och precis när jag packat ihop allt i tältet och tänkte förbereda för nedtagning kom första snöovädret..

Det var lite surrealistiskt med ett antal minuter hård blåst och snö som sedan ersattes av ett relativt lugn och t.om sol! för att sedan börja om igen. Han nästan skaka av all snö och rulla ihop tältet i sol innan nästa snöstorm kom förbi. 

Snö på midsommaraftons morgon.

Väl ihop-packad och fullt påklädd var det bara att knalla vidare dom sista timmarna till slutmålet. Nere på Fjällstationen hade det under natten varit 0.2 grader C och blåst över 15 m/s... Kom fram strax innan lunch och bokade in mig på ett eget rum. En varm dusch och sedan lunch-buffé i restaurangen gjorde susen :) 

Det var vacker vandring trots vädret, men mängden sten som gjorde det omöjligt att slå upp ett tält på långa sträckor var ett stort minus. Kommer nog inte vandra just här i första taget igen, men kan rekommendera det om man planerar in sina nattläger bättre, eller till och med bor i stugor. 

Som mest bar jag på ca 16kg i starten med mat i säcken för en vecka. Det var grymt skönt att ha fått ner vikten på packningen en del jämfört med tidigare fjällvandingar, vid ett tillfälle var jag tvungen att öppna och kolla att jag inte glömt något. Vikten gjorde också skuttande över stenbumlingar en enkel match och att vandra ett par timmar extra en dag var inte speciellt betungande. 

Flottsund till Länna

30/5-1/6
Sträcka: Flottsund-Lunsentorpet-Fjällnora-Länna
Karta/Information: Upplandsleden etapp 1, 2, och 3
Avstånd: 25,4km + 1,5km
Betyg
Maria: 3,5/5
Joël: 

Den här vandringen hade vi planerat att vi skulle fixa redan förra året, men det fick bli i år istället. Vi hade under veckan hållit ögonen på sidan vackertvader.se där man kan få se prognoser från SMHI, YR och FMI, vi valde att lita på YR, den prognosen såg bäst ut, växlande molnighet, enstaka regnskur, bättre väder mot lördagskvällen.

Fredag:
På fredagskvällen tog vi bussen ner till Flottsund och begav oss sedan till Lunsentorpet, regnet hängde i luften, men vi skulle ju testa Joëls nya lätta tarp så det gjorde inte så mycket.
Väl framme vid torpet var vi helt ensamma, så vi slog upp tarpen, tände en brasa och började ordna med kvällsfikat. Valle fick ett typiskt labbe-fnatt och for runt som en vilde, hittade pinnar, kastade pinnar och busade med både husse och matte.
Det var riktigt mysigt att vara där helt själva, det är nog rätt få förunnat.
Testet av tarpen gick alldeles utmärkt, det regnade en hel del under natten, men det var inget åtminstone jag lade märke till.

Tarp under uppbyggnad
Foto: Joël

Lugnet före labbe-rycket
Foto: Joël

Lördag:

Foto: Joël

Vi sov gott och det var en lugn men lite smått kylig morgon när vi åt frukost och packade i hop, men just som vi skulle sätta på oss ryggorna, så började solen kika igenom molnen.

Värt att notera är att så här fina skyltar med avståndsangivelser på finns endast vid start/slut av etapper, utöver dessa ät det bara orangea markeringar eller pilar.

 

 

 

Foto: Joël

Del  1: Lunsen - Moralund (6,5km) (Betyg 4/5)
Denna sträcka var en härlig promenad geonom skog och mark, på väl upptrampade stigar, spänger och en kort bit grusväg. Vädret blev allt bättre och det var en riktigt härlig promenad.



Foto: Maria

Del 2: Moralund - Lagga (6,5km) (Betyg 2,5/5)
"Från Moralund går sedan vandringen längs landsvägen över Storåns dalgång (4). I dag ringlar ån fram i makligt tempo medan här i sen forntid var en segelbar havsvik. Om du passerar här vår eller höst kan det vara värt att spana efter flyttande fåglar"

Denna text hittas i brochyren/Upplandsledens hemsida, appen som finns för Iphone och Android är dock bättre i sina beskrivningar av marken, vi hade endast läst på hemsidan innan vi gav oss ut, det visade sig vara 7km av asfaltsväg hela vägen ut till Lagga. Området är i och för sig vackert, men det är tungt att gå på asfalt med packning.
 Vi tog en paus på ett stenblock ungefär halvvägs för en energybar och lite vila innan vi knatade vidare.

Foto: Maria

Vi hade otrolig tur med våra pauser under hela förmiddagen, det var sol och varmt under pausen och så kom det en liten regnskur när vi började gå igen.
Vi hade en hel del solregn under promenaden till Lagga, men det var varmt, så det var rätt skönt med lite svalka.

Del 3: Lagga - Fjällnora (7 km) (Betyg 2/5)

När vi äntligen kom av asfalten tyckte vi att det var dags att vila lite igen, denna gång hade vi dock mindre tur med vädret, regnet började just när vi slog oss ner och vi ångrade oss efter bara några minuter och fortsatte gå en stund. Strax där efter klarnade det upp och vi kom upp på en liten höjd med ett stenröse högst upp. En helt perfekt viloplats! Nu sken solen och det ångade om mossan runt om kring oss där vi slog oss ner på liggunderlaget och bara njöt av en längre paus. Det var nog den bästa stunden på hela dagen, vi hade det skönt, trodde att vi lämnat den värsta sträckan bakom oss och hade redan klarat av 2/3 av dagens vandring.

När vi reste oss för att fortsätta upptäckte vi att markeringarna vi följt upp till viloplatsen måste vara gamla, vi fick gå tillbaka ett 50-tal meter för att komma tillbaka till leden, men inom några steg, hade vi tappat stigen igen. Den var dragen genom ett buskage och vi hittade den när jag nästan snubblade på spången som låg där.
Detta var dock bara starten på vad som skulle komma, på hemsidan står det:
"Skogen mot Fjällnora är omväxlande och lättgången, men med en del hyggen och blockterräng." 

Det var en underdrift, efter viloplatsen är leden direkt svårframkomlig, blockterrängen var riktigt svår att gå i, det var även svårt att se var leden tog vägen, med blicken i marken för att inte sätta ner fötterna så att man skadade sig gick det inte att få någon överblick av vart vi skulle. Här sjönk hastigheten till ungefär 1km/h. Vädret bestämde sig även för att visa sig från en sämre sida och släppte ner ett mindre skyfall på oss mitt bland alla stenar gjorde inte saken bättre.

Här fick vi för att vi klagade på den asfalterade vägen....

Detta var en av de bättre stenpartierna vi stötte på den här dagen
Foto: Joël

Efter ca 1, 5km lättade det upp lite och vi hittade en liten inplastad A4-skylt som sa att det var lite extra svårframkomligt rakt fram pga hygget som pågick, och att man kunde välja på att gå den lite lättare men längre slingan runt Eda lägergård. Vi tog den, trötta och hungriga tänkte vi att vi skulle pausa där. När vi kom till lägergården höll regnet i sig och jag hade nog tappat lite uppfattningen om hur långt vi hade kvar, så jag ville komma fram till Fjällnora och övertalade Joël om att fortsätta. Inte mitt bästa beslut den dagen...

Början av den här sträckan var skön att promenera på, vid Ramsen valde vi dock att vika av från Upplandsleden och kliva på Vildmarksstigen - en slinga som går runt sjön Ramsen med utgångspunkt från Fjällnora, så vi tog den motsols istället för att följa den drygt 2km längre Upplandsleden på andra sidan sjön. 

Dock var även denna sträcka var knepig, mycket sten och mycket upp och ner, dock väldigt mycket bättre än blockterrängen. Vi (läs Maria) var dock för trötta, blöta och hade för lite energi i kroppen för att det skulle bli en trevlig vandring. På andra änden av Ramsen möttes vi av en liten flytbrygga man skulle dra med kättingar för att komma till andra sidan. Med lite knep och balans kom vi alla upp på bryggan, dock ville inte Valle vänta på att Matte hade kommit i land, så han fick bada.. och matte höll på att följa med pga den tunga ryggsäcken som gjorde det svårt att hålla balansen.

Väl framme på Fjällnora var det uppehåll i några minuter. Joël började sätta upp tarpen så att vi skulle kunna komma undan regnet en liten stund och jag sprang in och bytte om i värmestugan som finns där. Jag var så blöt, kall och genomfrusen, men när jag kom ut igen hade Joël orndat med tak och börjat med middagen. Vi satt där under vår tarp och hade det bra med mat, kaffe och tittade på dygnets sista regnskurar som kom in över sjön under tiden.

Foto: Joël

Del 4: Fjällnora - Lötensjön (4,9 km) (Betyg 3/5)

Efter att regnen hade gett sig och vi återfått värme och energi fyllde vi på våra vattensäckar och gick vidare mot badplatsen i Lötensjön.

Vi var nog inte helt uppmärksamma längre, vi missade var leden vek av och hamnade på asfaltsvägen som gick en bit bort från leden. Vi kollade kartan och insåg att vi nog föredrog ett par kilometer längs vägen, än att behöva traska in i skogen just då. Vägen och leden träffar på varandra en bit längre fram så vi klev in på leden igen efter ca 2km. Vandringen upp till Lötensjön var rätt så enkel även efter vi klivit av vägen. Väl uppgådda stigar och väldigt väl uppmarkerad. VI orkade dock inte vika av och titta på fornborgen, det får vänta till en annan dag.

Badplatsen var nästan helt folktom så här tidigt på säsongen (före säsongen kanske tom) Några få killar som fiskade och getterna som hälsade oss välkomna.
Vi slog upp lägret över och kring Valle som bestämt sig för att han skulle sova så snart han fick ett liggunderlag. Han rullade i hop sig på det och lät oss bråka med tarp och myggnät runt om kring honom. Slutligen låg han inne i myggnätet och sov gott tills husse plockade fram ett tuggben till honom.

Hotell Hilleberg
Foto: Joël

Vi avslutade kvällen med lite fika, blåbärssoppa och mandelbiskvier + en bit pepparsalami. Under tiden upptäckte vi att badplatsen var en samlingspunkt för områdets ungdomar, som kom dit för att grilla och spela fotboll. Vi var dock så trötta att vi snabbt somnade till fotboll, skratt och lek.

Söndag:

Det var en kall natt med dimma, kröp ner mot 4 grader såg vi senare när vi kom hem.
Dunsovsäcken är dock helt underbar, bara dra upp den över huvudet och sova vidare, Valle verkar ha sovit ganska bra i sitt täcke och fleecefilt.  Både Joel och jag passade på att prova om det verkligen stämmer att ull värmer även när det är blött, vi hade hängt upp våra blöta kläder från gårdagen, men med nattens dimma var de fortfarande rätt blöta. Det var kallt just när jag satte på mig kläderna men inom några minuter var jag helt varm igen - härlig att märka att det fungerar!.

Med gårdagen i minne så vågade vi inte riktigt lita på det vi läst på hemsidan om sista streckan, det var bara 1,5 km men vi ville inte missa tåget hem 12.39 så vi begav oss i väg strax efter 10.30.  Stigen visade sig vara välanvänd och lättgådd och vi var framme 11.40, men då vädret var härligt så lade vi ut ett liggunderlag och bara låg och njöt. Nå ja Valle tyckte vi var lite tråkiga och fick en liten sväng i området strax innan tåget kom.

I väntan på Lennakatten
Foto: Maria

Vi hade bestämt oss för att ta tåget hem, det går nämligen museijärnväg här, den heter Lennakatten och vi hade sådan tur att deras sommarturer började gå just den här söndagen. Så vi väntade in ett ånglok och tog en 2:klass vagn hem till Uppsala. Valle blev nöjd så snart han fick fyra väggar runt sig och rullade direkt i hop sig till en liten boll under sätena och somnade direkt.

Lennakatten
Foto: Joël

Länna station
Foto: Joël

Några saker Maria lärde sig på den här vandringen:

1 - Se till att alltid ha lite snabb energi i fickan - jag är inte rolig när jag är hungrig!

2 - Klä på mig regnjackan när det börjar regna, inte hoppas på att det slutar snart.

3 - Det var ett bra val att ta kängorna på den här vandringen, hade jag tagit gympaskorna hade jag skadat fotleden. Så på vandringar mer avancerade än väl skötta grusstigar = kängor!

/Maria
 

Min packning

Jag vill inte riktigt kalla mig gramjägare, men samtidigt sitter jag där med excel-arket och köksvågen.. varför?

I slutändan handlar det främst om att få en trevligare upplevelse på sin vandring, jag vill givetvis inte tumma på säkerheten, men börjar man kolla på allt man brukar släpa med sig så kan man snart trolla bort några kilon genom att byta ut en del och antagligen lämna en och annan pryl hemma och på så sätt bespara sig onödigt slit, jag är inte ute i naturen för att jag vill bära på så mycket som möjligt.

Ett bra ställe att börja på är dom 3 stora som Jörgen på fjäderlätt skriver om. Kort handlar det om att få ned Bära, sova och boende -prylarna till totalt 3kg / person.

Den generella strategin är att ha ett antal färgkodade vattentäta (med rullstängning) packsäckar och sortera in utrustningen i dessa för att snabbt hitta rätt och slippa behöva ha allt i en enda röra. På detta sätt slipper jag dessutom bekymra mig om att ha regnskydd för ryggsäcken.

Osprey Exos 48

Själva ryggsäcken är en Osprey Exos 48, väger tom in på ca 1150g rymmer ca 50L, har ett ordentligt bärsystem för upp till max ca 14kg som dessutom är väldigt välventilerat!

Säcken packar jag så att saker man kan behöva under dagens vandring ligger långt upp / lättillgängligt och lägerprylar hamnar längre ned. 

För bästa bärkomfort är det lämpligt att ha tunga prylar så nära ryggen som möjligt.

Längst ned i säcken har jag "sov-packningen", extra viktigt att denna garanterat håller sig torr även om man skulle råka plumsa i någonstans. Den innehåller en dunsäck, sovsäcks-överdrag, t-shirt (ull) och vid behov varm mössa och strumpor.

Därefter åker myggnätet till tarpen och påsen med kläder ned. Klädpåsen innehåller en extra uppsättning underkläder och lite varmare kläder för kvällen/morgonen.

Middagsdags med inslag av ösregn..

Ovanpå detta så börjar det bli dags för grejer man vill komma åt lite lättare under dagen. Kökspåse (kök, bränsle, kåsor och bestick), maten i en egen packpåse och tarpen (tillhör egentligen läger-delen men är smidig på matrasten när det ösregnar).

 

Längst upp i säcken hamnar mitt 2l vätskesystem så att jag kan fylla på snabbt vid behov.

I topplockets fickor har jag en prylpåse med eld-don, lampa, första förband mm och necessären med bla nagelsax och skavsårstape. Toapapper och min morakniv hamnar också här.

Regnkläderna trycker jag ned "bredvid" packpåsarna i säcken så är dom lättillgängliga och får då fylla ut dom tomrum som blir naturligt efter man packat resten.

Utanpå säcken förvarar jag liggunderlaget och lägerskorna, det finns även fästen och fickor för lite annat smått och gott om det skulle behöva vara mer tillgängligt (myggmedel t.ex) .

Packpåsar!

Nu till listan! anpassad för sommarvandring under trädgränsen och kommer säkert ändras efter varje tur när man insett att man saknar något, eller kanske inte alls behövde den där andra prylen :)

Go tur!

/Joël







På väg till Knivsta men hamnade vid Stordammen i Sävja

17/5-18/5
Sträcka: Salabacke -Flottsund-Lunsentorpet-Stordammen i Sävja.
Karta/Information: Upplandsleden etapp 1-2
Sträcka: 16km + 7km
Betyg
Maria: 3,5/5
Joël: 4/5

Promenaden längs Fyrisån veckan innan var inspirerad och vi bestämde oss för att vi skulle gå till Knivsta med en övernattning vid Lunsentorpet. Vi gick hemifrån på eftermiddagen och det var riktigt varmt ute. Vi gick längs väg 255 ner till Sävja och följde sen samma landsväg ner mot Flottsund som vi gått veckan tidigare. Denna gång med lite mer packning och då det var mer djur i hagarna valde vi att bara gå längs vägen. Detta slet rätt bra, det blev drygt 10 km på asfalt med fullpackade ryggsäckar.

Men vi fick lite sällskap på vägen, dessa sötnosar och deras 15 kompisar följde med oss någon kilometer längs vägen.

10255129_10152124586025893_5082220300927848091_n.jpg

Vid Flottsund tog Valle sig ett litet dopp i Fyrisån och jag glömde helt bort min vandringsstav, hade ställt i från mig den mot ett träd och där stod den kvar.
Vi fortsatte sedan in mot Lunsen torpet där vi tänkte spendera natten. Lunsen är en trevlig liten oas ca 4,5 km från Flottsund, det finns förutom torpet ett stort väderskydd, 3 eldstäder. Torpet är en rekonstruktion av ett torp som stod där tidigare, det finns flertalet sängplatser och man behöver inte boka, utan man får samsas.

Lunsentorpet

Lunsentorpet

Lunsentorpet är ett rätt så populärt besöksmål och vi mötte flertalet personer på vägen in och det var både barnfamiljer och utbytesstudenter som tänkte tillbringa natten där i antingen väderskyddet, stugan eller i tält. Det var en mysig stämning där alla "bara var", alla fick plats, det var inte trångt eller stökigt även om studenterna hade roligt långt in på natten. 

Detta blev vårat nattläger.

Detta blev vårat nattläger.

Joël är den som har mest erfarenhet av oss två att vara ute i naturen och han har allt eftersom sett till att jag har fått allt bättre utrustning, ibland har jag ärvt saker, ibland fått och ibland köpt efter rekommendation. Detta var första gången jag skulle prova mitt nya underlag jag fick i julklapp tillsammans med min nya dunsovsäck jag köpte förra året. Jag är väldigt frusen och tycker inte om när det blir för hårt - detta var den bästa natten ute hittills, jag har aldrig sovit så bra ute förut. Han knappt lägga mig i sovsäcken innan jag somnade.

Valle hade lite svårare att sova, han var ju tvungen att hålla koll på alla utbytesstudenter, skällande rådjur och hoande ugglor. Han blir dock allt duktigare på att vara med och sova ute, nu följer han gärna med in i myggnätet bara matte eller husse är där också.

Morgonen efter var lugn och skön, vi åt frukost i lugn och ro innan vi så sakteliga plockade i hop vårt läger. Lördagens vandring på asfalt hade dock gett oss onda knän och en del skavsår, så istället för att bege oss mot Knivsta (13km) så bestämde vi oss för att vika av hemåt och gick mot Stordammen i Sävja (7km). I Lunsenskogen finns förutom Upplandsleden en hel del andra slingor som Uppsala kommun har hand om och det var en av dessa vi följde upp mot Stordammen. 

Vandringen gick genom härlig trollskog och våtmarker skapade av uppdämda vattendrag, och bara så att ni vet, så bor det krokodiler i Lunsenskogen.


10361456_10152124586375893_1234889981951246340_n.jpg

Vandringen avslutades vid rastplatsen Stordammen, där Valle passade på att ta sig ett dopp innan vi gick de sista 700 meterna ut till civilisationen igen och tog buss 5 tillbaka till Uppsala.
 

Efterlängtat bad i Stordammen.

Efterlängtat bad i Stordammen.

Sammanfattningsvis tyckte jag att det var en trevlig vandring, onda knän och skavsår till trots.
Att det inte blev den vandringen vi tänkt oss gör mig inget, en del av förtjusningen med att vara ute så här är att vi kan göra som vi vill - vi måste inte ta oss någonstans. Betyget dras endast ner av att det blev så pass mycket asfaltsvandring, annars var det helt klart en 4:a.

/Maria

Vandring till Flottsund

11/5
Sträcka: 21km
Betyg
Maria: 4/5
Joel: 4/5

Det var en gråmulen morgon när vi bestämde oss för att ta en lite längre morgonpromenad med hunden. Vi planerade att gå ner till Fyrisån och sedan följa den ner till Flottsund, där kunde vi bestämma oss för om vi skulle orka gå lite till eller ta en buss hem.

Det var en lugn promenad längs med cykel/gångvägar i grus, vi pausade vid fågeltornet vid Övre Föret, ett av Upplandstiftelsens små smultronställen. Det blev en trevlig liten paus, vi fick besök av en fotograf och en annan vandrare med hund. Den senare gick upp i tornet, vilket fick Valle att bli intresserad och han spårade sig ända upp på tredje våningen av tornet.
Tyvärr insåg han lite försent att det var en ganska brant trapp han hade gått upp för... Det var en kamp för att få ner den ylande stackars hunden, men med lite lockande, pockande och bestämdhet så kom han ner i trappen igen och sedan tog han sig ner med rasande fart.

Foto: Joël

Foto: Joël

Vi fortsatte ner mot Flottsund, vid slalombacken i Sunnersta hittade vi en snöhög, som var kvar från årets säsong och hunden blev överlycklig.
 

Foto: Maria

Foto: Maria

Vi fortsatte ner till bron och kände oss fortfarande rätt så pigga och bestämde oss för att fortsätta vår vandring på östra sidan ån.  Där blev det till att följa landsvägen lite mer, men efter ett tag fanns det möjligheten att gå in i några kohagar och gå på lite trevligare underlag, tyvärr var det lättare att ta sig in i hagarna än att ta sig ut, så det fick bli en liten klättring över en grind för att komma ut på vägen igen.
 

Foto: Joël  Backsippor

Foto: Joël  Backsippor

När vi närmade oss Nåntuna-Vilan så vek vi in på en liten grusväg som gick längs Fyrisåns ängar och tog oss bakvägen förbi Sävja och kom ut vid Lilla Djurgården innan vi fick vika upp på gångvägen längs väg 255. Där efter tog vi vägen genom Boländerna för att komma sista biten hem.

Det var en trevlig promenad som blev bra mycket längre än vi tänkt oss, vi var borta i drygt 6 timmar som gav mersmak.

Tidigare vandringar

Det är först i år som vi har börjat gått lite mer regelbundet, men några turer har Joël lyckats locka med mig ut på tidigare.

Vedyxaskogen 8:e Juli 2012:
Betyg
Maria: 4/5
Joël: 3/5
----------------

Första gången vi provade på att sova under tarp.
En ganska kort promenad i Vedyxaskogen nära Uppsala, totalt 13 km och vi stannade ungefär halvvägs. Det var en otroligt varm natt, så inga täcken/sovsäckar behövdes. Dock var myggnätet en nödvändighet. Även för Valle var det första gången han sov utomhus och det blev en lätt orolig natt för honom, det sprang förbi ett och ett annat djur under natten.

Har ni en dag över så kan vi rekommendera en vandring i Vedyxaskogen, leden är till största del lättvandrad. I början av leden är den till och med rullstolanpassad i någon knapp kilometer. Det finns en fin rastplats med grillmöjligheter vid Viltvattnet.

289979_10150922293095893_25452525_o.jpg

Jämtlandstriangeln Juli 2012:
Betyg
Maria: 4/5
Joël: 4/5
----------------

Här tog vi med oss Joëls bror och hunden Taiga, på en tur i Jämtlandsfjällen.
Det var min första fjällvandring och även Valles, Joël har varit och vandrat i fjällen tidigare. Vi gick nog vår vandring motsols mot andra vandrare, vi gick: Storulvån-Blåhammarn-Gamla Sylen-Gåsån-Storulvån. Det var dock rätt trevligt, vi mötte en hel del vandrare, men behövde sällan dela rastplatser med någon - de var på väg där ifrån när vi kom dit.
Vi hade stora planer och stora ryggsäckar - vi kom inte alls så långt som vi tänkt, ryggsäckarna var för tungt packade och vi fick inse att vi var rätt otränade (inte svågern och Taiga dock...)

Hundarna älskade att vara ute hela dagarna, att Taiga (Sibirian Huskey) var i sitt rätta element var helt klart, hon bara gick och gick, samt så snart vi stannade, så rullade hon nöjt i hop sig till en boll och somnade - oavsett om det var stenar eller mjukt. Valle däremot - han norpade husses liggunderlag innan han kunde lägga sig till ro en liten stund.

DSC_0138.JPG


Till Valle hade vi även köpt en Ruffware Palisades Pack i vilken han bar sin mat och utrustning. Tyvärr var vattensystemet som hörde till inte något bra, då båda påsarna var omöjliga att stänga så pass bra att de inte läckte om det blev tryck på påsarna, så de hade vi lämnat hemma. Jag såg dock för ett tag sedan att de hade bytt ut vätskesystemet och det ser nu helt annorlunda ut, så förhoppningsvis är det bättre än tidigare.

Sammanfattningsvis tyckte jag att det var en härlig vandring, även om vi hade för mycket packning och lite för dålig kondition.

Efter regn kommer solsken

Efter regn kommer solsken

Första lägret

Första lägret

I väntan på middag

I väntan på middag

Det kan bli kallt på nätterna - Valle gillar filten 

Det kan bli kallt på nätterna - Valle gillar filten 


Även Taiga tar en tupplur i tältet i bland

Även Taiga tar en tupplur i tältet i bland

Upplandsleden 2013:

Etapp: 6 Knutby- Södersjön 15,5 km, 5 Södersjön - Almunge 5km.
Betyg
Maria: 3/5
Joël: 3/5
---------------

Förra året tänkte vi att vi skulle prova på att vandra lite närmre hem - träna upp oss in för en framtida fjällvandring. Så planerade att ta Upplandsleden från Knutby till Fjällnora (Etapp 3-6).

Vi hade försökt att kolla upp lite kartor och information via nätet, det stod att vissa delar av sträckorna skulle dras om lite under 2013, men att det skulle gå att följa de orangea markeringarna. Det visade sig efter ett tag att det var rätt svårt att hitta markeringarna ibland och leden var i vissa fall näst in till omöjlig att urskilja från djurstigar. Eftersom kartan som finns i brochyren och på nätet inte är tillräckligt detaljerad var det svårt att orientera sig när det blev otydligt med markeringarna.
Vi gav oss ut på eftermiddagen och det mörknade lite snabbare än vi hade tänkt oss, så helt plötsligt insåg vi att vi inte skulle komma fram till Södersjön som vi tänkt och att det inte gick att tälta där vi befann oss. 
Det blev ett par timmars vandring i mörk skog - med en svag pannlampa och en tältlykta som ledljus innan vi kom fram till en äng vi slog läger på.
 

Nattläger någonstans i uppländska skogar

Nattläger någonstans i uppländska skogar

Det visade sig att vi lade oss på fel sida av ängen, morgonsolen var på andra sidan och ängen var otroligt fuktig, kondensen i absiden var så illa att våra skor var blöta på insidan när vi vaknade nästa morgon. När vi vandrade vidare upptäckte vi att vi slagit läger ca 500 meter från en riktigt väg som ledde ner till badet ytterligare 500 meter bort.

De blöta skorna kombinerade med att leden fortsatte vara svårgådd, nya dragningar  skogsbruk som inte var samkörda, gav oss trötta fötter, skavsår och inte världens bästa humör, så när vi kom fram till Almunge beslöt vi oss för att ta bussen hem.

 

Välkommen !

Välkommen till vår vandringsblogg!

Vi som kommer att skriva här heter Joël och Maria. Med oss på våra turer har vi ofta vår labrador Valle.
Här tänkte vi skriva lite om våra turer, vår utrustning, mat och annat som vi kommer på kring våra vandringar. Varmt välkomna att följa med!

Joêl - Lunchpaus

Joêl - Lunchpaus

Maria

Maria

Valle

Valle